Kära församling,
Inför den stundande maj månad vill jag, under blommande körsbärsträd, ge er några tankar till inspiration.
Visste ni att det står i Bibeln att vi ska prisa Maria salig?
Det är Maria själv som sjunger om detta i sin lovsång Magnificat:
”Från denna stund ska alla släkten prisa mig salig” (Luk 1:48).
Kyrkan uppmuntrar därför att vi i vårt personliga liv odlar en kärlek till Maria. Denna kärlek kallas med det teologiska begreppet hyperdulia. Hyperdulia är en särskild slags vördnad eller respekt som skiljer sig från den tillbedjan (latria) som endast tillkommer den heliga Treenigheten. Vi tillber inte Maria. Vi ber om hennes förbön och vördar henne på det sätt som Gud vill. Detta enligt det bud som Gud själv, genom Maria, alltså gett oss i den heliga Skrift. Denna vördnad för Maria ger i sin tur Gud ära eftersom han, genom den, förhärligas för de "stora ting" han låtit ske med "Den ringa tjänarinnan".
Denna vördnad för Maria får sedan ta sig konkreta uttryck i vårt vardagliga liv.
Vi inbjuds att imitera Maria. Varför? Jo, därför att hon var den perfekta lärjungen till Jesus. Detta, säger den helige påven Paulus VI, därför att hon helt och fullt accepterade Guds vilja och lyssnade till hans ord (Paulus VI, Marialis Cultus, 1974). Detta är någonting vi kan öva oss i varje dag. Till exempel genom att acceptera det som är besvärligt och krävande men som vi inte kan förändra, och vi kan meditera kort över en bibeltext varje morgon.
Påven Benedikt XVI gav oss en annan dimension av denna efterföljelse. Han skrev att vi bjuds in att imitera Marias ”eukaristiska själ”. Hon välkomnade Sonen in i sitt innersta liv – och vi inbjuds att, likt henne, i den heliga kommunionen välkomna Jesus med ömhet och tro i vårt hjärta. Då kan också vårt liv, skriver påven, bli ett Magnificat. Då kan Gud låta stora ting ske också med oss.
Men detta, att ha en eukaristisk själ, likt Maria, handlar inte endast om hur vi deltar i den heliga mässan. Vi kan också ibland, mitt i vår vardag, uppfyllas av en ljuv känsla inför Gudsmodern – och denna känsla ska då förstås som en maning att ännu mer öppna vårt hjärta för Jesus där vi är.
Jesus vill ju komma till oss, genom sin Moder, på en mångfald av sätt i vår vardag. Ofta i små till synes obetydliga detaljer och gester som vi lätt missar.
Den marianska fromheten leder oss alltså till en djupare uppmärksamhet på- och en öppenhet för Jesus Kristus.
Man kan därför säga att Maria är som körsbärsträden på vår innergård i Gävle just nu. Dessa blommar mitt i en hektisk månad och bjuder in oss till stillhet, eftertanke och tacksamhet. Träden som blommar får oss att stanna upp inför det som är viktigt.
Missa inte träden! Men framför allt, missa inte Gudsmodern! I sin blomsterskrud av dygder och gåvor vill hon leda dig till Jesus. Hon påminner om honom - han som är viktigast – och att hans kärlek inte är dyrköpt eller långt bort, utan helt gratis och alltid nära.
I församlingen kommer vi under maj månad att ge er flera möjligheter att visa er kärlek till Maria och lära av henne. Det kommer att ordnas majandakter. Ni finner dem löpande under rubriken ”Gudstjänst i närtid” på hemsidan. Högmässan den 31/5 kommer dessutom att avslutas med att vi kröner Mariastatyn i kapellet med en blomsterkrans. Jag vill också uppmuntra er alla att be rosenkransen denna månad, gärna i våra kyrkor och kapell tillsammans med andra, men också i hemmet.
Till sist så vill jag påminna om att det finns en särskild Mariagrupp i församlingen - ”Marias händer”. Gruppen är öppen för kvinnor i alla åldrar och vill värna Mariafromheten hos oss. Ni har säkert sett de vackra rosenkransarna som gruppen tillverkar och som vi säljer på kyrktorget.
Må denna månad skänka oss en tid då vi alltså stannar upp och ser särskilt på Maria för att låta hennes skönhet och godhet göra oss mera öppna för Jesus både i eukaristin och i det stilla vardagliga livet.
In Domino,
Er kyrkoherde,
f. Joakim Breding