Kära församling,
Utanför fönstret är allting klätt i vitt. En ödesmättad ödslig vinterstad visar sig. Vinden sliter och drar i träden och det enda tecknet på liv är några skator som kurar ihop sig på de vajande grenarna i ett träd långt bort.
Det är märkligt hur talande denna vy är. Den kommer nästan som ett profetord till mig - rakt in i hjärtat efter intensiva juldagar. "Var stilla och vet att jag är Gud" (Ps. 46). "Mina planer är inte era planer, och mina vägar inte era vägar" (Jes. 55). I mötet med en sådan mäktig väderlek som Gud oss nu bjuder behöver vi vara beredda på att lägga ner våra egna planer och idéer om hur allting måste vara. Vi får i stället öva oss i att bli stilla och erkänna Guds majestät och hans makt. Han tar hand om det vi inte förmår och vi får, när vi inte kan göra som vi tänkt, lära oss överlåtelsens konst.
Ta därför också du emot denna väderlek och de begränsningar den kommer med som ett tilltal och varför inte en inbjudan? Herren manar oss att acceptera det som är och gå in i den stora stillheten som han skänker när vi, på hans ord, avstår även från goda planer och projekt som vi inte kan genomföra. Kanske var det inte Guds vilja att vi just nu skulle göra det vi hade planerat? Kanske vill Gud idag i stället blott i det lugna erbjuda oss sin kärleksfulla närvaro? Kanske vill han att familjen ska vara mera samlad en tid? Kanske vill han ge oss tid att besinna oss och reflektera över det som varit och det som kommer?
Det finns risk att mässor behöver ställas in dessa dagar. Titta därför regelbundet på hemsidan och alltid innan ni ger er iväg hemifrån. Ni kommer kanske också själva ibland inte ha möjlighet att ta er till den mässa som firas även om ni vill. Det är alltid en god sak att vilja delta i den heliga mässan, men om det inte går kan man alltid, genom sin längtan förena sig med de mässoffer som frambärs i vår värld i varje ögonblick.
Det är verkligen, trots svårigheterna som kommer med väderleken, en nåd att få inleda ett nytt kalenderår på detta nästan magiska sätt inför den stora stillheten och den höge Konungens majestät och makt som vinterlandskapet berättar om.
I allt detta blir vi faktiskt lika de tre kungarna (de vise männen) som under Epifaniahögtiden når fram till barnet som är både Gud och man. Dessa tre trädde på ett hemlighetsfullt sätt, i mötet med barnet, in i just den stora stillheten, och i barnets litenhet såg de sannerligen Guds majestät som omkullkastade deras tidigare planer och vägar.
Med dessa ord vill jag, som er kyrkherde, till sist också kort önska er alla ett gott nytt år och en glad Epifaniahögtid! Jag vill också tacka er varmt för alla era insatser och bidrag under juldagarna. Ingen nämnd, ingen glömd. Personligen vill jag tacka för de julgåvor, fina kort och hälsningar jag fått - dessa har värmt mitt hjärta och berört.
Må barnet i krubban fortsätta att välsigna er rikt!
In Domino,
Er kyrkoherde,
f. Joakim Breding
